Det fanns en gång ett land, långt uppe i norr som hette Härligheten. Namnet var bara till hälften ironiskt, eller rättare sagt var det ironiskt under det kalla och mörka vinterhalvåret, men en uppriktig beskrivning av landet när sommaren kom med sin värme och sina ljusa nätter. I vilket fall som helst bodde det ett helt gäng med härliga människor i Härligheten och de var rätt nöjda med livet under sin kung Lennart den sjuttonde som ensam styrde landet, det var med andra ord en ''absolut monarki''. Men en dag skaffade människorna i Härligheten TikTok och där fanns det en cool tjej med både tatueringar och eyeliner som hade lagt upp massa videos om varför demokrati var typ det bästa sättet ever att styra en stat på. Medborgarna i Härligheten, som var väldigt svaga för grupptryck, ville genast vara som den coola tjejen och därför bestämde de sig för att införa demokrati. De trodde nog att det skulle vara ganska enkelt, den tatuerade eyeliner tjejen hade verkligen fått demokrati att låta enkelt. Först behövde de ett ''parlament'', som egentligen bara var ett gäng människor som träffades och bestämde lagar, eller ''stiftade lagar'' som det egentligen heter när man bestämmer om en lag. (Varför det heter så vet ingen riktigt.) Människorna som satt i parlamentet skulle röstas fram av de andra människorna i Härligheten. Det blev så mycket enklare på det sättet än att samla alla som bodde i landet flera gånger i veckan för att skriva lagar, eftersom en lag är svår att skriva som det är. Då hade det liksom inte funnits någon som bakade blåbärsmuffins om alla var upptagna med att stifta lagar. Så de hyrde en idrottshall i en skola för att få plats med parlamentet och tänkte att nu skulle de bara rösta så hade de världens bästa demokrati och kunde ladda upp en egen TikTok om hur coola de också var. Då harklade sig plötsligt kung Lennart den sjuttonde, som suttit tyst fram tills dess, och frågade försiktigt om han också fick vara med i TikToken. En riktigt skamsen tystnad spred sig i idrottshallen. En sådan där tystnad man har om ens partner frågar var barnen är och man kommer på att de står kvar bredvid fotbollsplanen i regnet eftersom man för några minuter glömde att de fanns och åkte iväg för att köpa pizza istället. En sådan skamsen tystnad spred sig, för alla hade glömt att kung Lennart den sjuttonde fortfarande fanns och de just hade gjort honom helt maktlös. Nu utbröt en vild debatt mellan Mona och Rebecka. Mona menade att Lennart visst kunde vara med på TikToken och faktiskt till och med få fortsätta vara kung. Bara att han inte skulle få ha någon politisk makt att bestämma längre. Han skulle bara få vara kung och bo kvar i sitt slott. På det sättet hade de alltid någon som kunde sitta på tråkiga middagar med diplomater och hålla tal på högtider, eftersom de andra människorna i Härligheten varken tyckte om tråkiga middagar eller att prata inför folk. Det här kallades tydligen för ''konstitutionell monarki'' hade hon sett på nyheterna. Rebecka däremot höll inte alls med! Hon menade på att det var odemokratiskt med en kung alldeles oavsett om han hade makt eller inte eftersom att folket inte hade röstat på honom utan att han hade fått ärva sin titel. De tråkiga middagarna och talen kunde en president kunna sköta lika bra som en kung, sa hon bestämt. Hon ville alltså ha en ''republik'' istället, det vill säga en stat med president istället för kung. Vad tycker ni? Ska Härligheten ha en [[konstitutionell monarki->1.1]] eller en [[republik->1.2]]? Kung Lennart den sjuttonde blev så fruktansvärt glad över att inte bli arbetslös att han bestämde sig för att dansa lite i TikToken de spelade in, vilket inte var så smart eftersom att TikTok-danser bara är såååå 2020! Men han var ju ändå kung, så de fick leva med den skammen. Nu tänkte alla människor i Härligheten bara luta sig tillbaka och njuta av att vara medborgare i en demokrati, men ganska snabbt upptäckte de en brist i sitt system. Det var egentligen en ganska logisk brist, men inte jättelätt att upptäcka. De hade nämligen ett parlament, ett gäng människor som satt och skrev lagar. De hade också skrivit sin första lag, som handlade om att man inte fick återvinna glas efter klockan 20:00 på kvällen då det låter så fruktansvärt högt och Britta som bodde bredvid återvinningen la sig vid 20:00. När lagen var färdig lade de den i en mapp som hette “Lagar” och ingenting hände. De kom på att det fanns ju ingen som kunde berätta för alla andra att den nya lagen fanns och det fanns ingen som kunde se till att folk faktiskt följde den och det fanns ingen som såg till att glastunnan blev tömd på morgonen istället för kvällen och så vidare. Det räckte med andra ord inte att de hade ett gäng människor som skrev lagarna utan de behövde någon som kunde styra enligt lagarna. Regina kom på en idé om att de skulle kunna välja några ur parlamentet som de litade extra mycket på och som skulle kunna styra landet och se till att lagarna blev verklighet. Dessa kunde man kalla för en ''regering'' (eftersom att de regerar, alltså styr.) De andra i parlamentet kunde då i lugn och ro bestämma lagarna som regeringen var tvungna att hålla sig till. Lazarus däremot, som var en mycket lat man, tyckte att det blev på tok för meckigt att hålla på och skaffa massa regeringar och annat trams. Parlamentet själva kunde väl styra landet och stifta lagar samtidigt. Då behövde man inte hålla på och betala ut massa extra löner heller och det hade väl dessutom hållit ner skatten, menade han. Vad tycker ni? Ska Härlighetens parlament [[skaffa sig en regering->1.1.1]] eller kan [[parlamentet själva styra landet->1.1.2]]? Före detta kung Lennart den sjuttonde fick en fruktkorg, en bukett snittblommor och tre Triss-lotter som tack för livslång och trogen tjänst innan han blev inskriven på Arbetsförmedlingen. Medborgarna i Härligheten blev så fruktansvärt stolta och glada över sitt nya styrelseskick att de inte bara spelade in TikToken utan också ringde till en statsvetare för att berätta de goda nyheterna att de nu var en demokratisk republik. Statsvetaren, som bodde i en annan tidszon och därför blev väckt av samtalet, undrade varför den behövde veta det? “Jooo…. för du är statsvetare, och vi är en stat så nu vet du.” Statsvetaren kliade sig nyvaket i håret och kände att det faktiskt var en ganska vettig poäng. Den bestämde sig för att ta sitt statsvetenskapliga uppdrag på allvar och frågade om de hade ''presidentalism'' eller ''parlamentarism'', så att det kunde stå rätt i Landguiden. Detta gjorde människorna i Härligheten mycket förvirrade, för de hade ingen aning om vad någon av de där fina orden betydde. Statsvetaren förklarade att om man har presidentalism i ett land så väljs presidenten direkt av folket i ett presidentval, den i sin tur väljer regering. Fördelen med det är att man får ett styre som kan sitta stabilt i flera år utan att parlamentet kan lägga sig i särskilt mycket och dessutom är det ganska demokratiskt att rösta direkt på presidenten. Om man istället har ''parlamentarism'' så väljs presidenten och regeringen av parlamentet, som i sin tur är framröstat av folket. I sånt fall kan parlamentet också avsätta presidenten och regeringen när den vill. Fördelen med det är att om man får en dålig president eller regering kan parlamentet rösta bort dem när de vill och presidenten får inte så mycket makt. Statsvetaren la också till att de kan strunta i att ha en regering överhuvudtaget och låta parlamentet själva styra istället. Fördelen med det är att det här med regering och president blir mindre krångligt. Medborgarna i Härligheten funderade tysta en stund innan Valentina vågade fråga det som alla tänkte på: “Vad gör en regering?” Statsvetaren förklarade att parlamentet skriver lagar men inte gör något mer med dem. Tänk till exempel har skrivit en lag om att man inte får skjuta mer än sju gräsänder vid samma damm, då Eivor brukar mata dem och hon hade blivit förtvivlad om det inte fanns några änder kvar att mata. Vad händer sen när lagen är skriven? Ska parlamentet själva gå ut till dammen och kolla så ingen skjuter fler än sju stycken? Eller ska de be någon annan göra det? Och vem ska räkna alla änder för att veta att sju fortfarande är ett bra antal? Ska Eivor göra det? Troligtvis inte eftersom att Eivor ljuger något oerhört. Det behövs med andra ord någon som ser till att lagarna blir verklighet. Någon som styr, eller ''regerar'', det vill säga en ''regering''. Alla nickade allvarligt, förutom Eivor som drog en lögn om att det bara fanns sex gräsänder vid dammen och att statsvetaren inte hade koll på jakt överhuvudtaget. Vad tycker ni? Ska Härligheten ha [[presidentialism->1.2.1]], [[parlamentarism->1.2.2]] eller [[inte ha en regering överhuvudtaget->1.2.3]]? Milda Montesquieu!... vilket är ett jättedumt skämt, för ni har uppenbarligen ingen som helst aning om vem Montesquieu var. Hade ni vetat det så hade ni aldrig valt att parlamentet själva ska styra landet. Montesquieu var en fransk filosof som kom på en princip om ''maktdelning'', att det är farligt för en demokrati att samla all makt på ett och samma ställe. De som skriver lagarna ska inte styra enligt lagarna för det blir på tok för lätt att skriva lagar som bara gynnar sig själva. Det kan fungera ändå, men det beror helt på hur försiktiga ni är i era val hädanefter. Akta er för ge några få människor för mycket makt i Härligheten i framtiden. Parlamentet var i alla fall väldigt nöjda med att både få styra och bestämma. Eller, alla utom Lazarus var nöjda. Han hade nämligen kommit på i sin lathet att det här innebar att parlamentet skulle sköta hela landet själva och det lät fruktansvärt jobbigt. Därför menade han att de istället kunde dela upp landet i mindre små delstater som alla kunde få bestämma några egna lagar om saker som inte var så fruktansvärt viktiga. Till exempel hur sent man ska få återvinna glas. Då behövde parlamentet bara bry sig om de viktigare lagarna som borde vara samma i hela landet, exempelvis att man inte fick mörda någon oavsett var den bodde. Det blir liksom en union eller ett förbund av stater, vilket det också heter, ''unionsstat'' eller ''förbundsstat''. Elin däremot tyckte att det lät fruktansvärt krångligt att ha massa småstater i den stora staten, särskilt eftersom Härligheten var ett ganska litet land så varje delstat hade liksom haft väldigt få människor att bestämma över. Det blir enklare, menade hon, om de hade styrt landet som en enda enhet, en ''enhetsstat''. Så kunde de kanske bara strunta i att lagstifta om såna saker som hur dags glas får återvinnas. Vad tycker ni? Ska Härligheten vara en [[förbundsstat/unionsstat->1.1.2.1]] eller en [[enhetsstat->1.1.2.2]]?Parlamentet blev lite sura över att inte få styra och ställa precis som de ville själva. Men det ska ni veta att om människor med makt blir sura för att de inte får mer makt så har ni troligen gjort något demokratiskt. Surast av alla blev däremot Lazarus, inte för att han ville ha makt alltså utan för att han var så fruktansvärt lat. Han var faktiskt på tok för lat för att ens vilja ha makt själv. Ju mer makt, ju mer jobb, tänkte han och hoppades innerligt att han inte behövde bli invald i en regering som skulle sitta och styra ett helt land. Då kom han på en snilleblixt! Om man delade upp landet i mindre små delstater med egna regeringar så kunde de få bestämma några egna lagar om saker som inte var så fruktansvärt viktiga. Till exempel hur sent man ska få återvinna glas. Då behövde parlamentet bara bry sig om de viktigare lagarna som borde vara samma i hela landet, exempelvis att man inte fick mörda någon oavsett var den bodde. Det blir liksom en union eller ett förbund av stater, vilket det också heter, ''unionsstat'' eller ''förbundsstat''. Elin däremot tyckte att det lät fruktansvärt krångligt att ha massa småstater i den stora staten, särskilt eftersom Härligheten var ett ganska litet land så varje delstat hade liksom haft väldigt få människor att bestämma över. Det blir enklare, menade hon, om de hade styrt landet som en enda enhet, en ''enhetsstat''. Så kunde de kanske bara strunta i att lagstifta om såna saker som hur dags glas får återvinnas. Vad tycker ni? Ska Härligheten vara en [[förbundsstat/unionstat->1.1.1.1]] eller en [[enhetsstat->1.1.1.2]]? Medborgarna meddelade stolt statsvetaren om att de nu var en republik med presidentialism! Statsvetaren mumlade något uppmuntrande till svar och somnade sen om igen medan Härlighetens invånare förberedde sig för presidentval. Det visade sig framförallt vara en tävling mellan två ''presidentkandidater'' (alltså två som ville bli president och som ställde upp i valet). Första kandidaten var Rune, som var väldigt populär i Härligheten eftersom att han ledde ett TV-program där man gjorde lampor av gamla gummistövlar och annat sånt husligt. Den andra kandidaten var Hillevi, som inte alls var särskilt populär eftersom att hon var mattelärare. Det var med andra ord ingen större överraskning att Rune blev Härlighetens första president. Rune valde några kompisar som skulle ingå i hans regering och satte sig på läktaren i idrottshallen tillsammans med sina ''ministrar'' (som egentligen bara är ett finare ord för de som är med i regeringen). Det första som hände var att Britta kom fram till dem och bad dem försöka få igenom en lag om att man inte skulle få återvinna glas efter klockan 20:00 på kvällen då det låter så fruktansvärt högt. Britta bodde nämligen bredvid återvinningscentralen och la sig alltid vid 20:00. Detta råkade Fatima höra och protesterade högljutt, eftersom att hon jobbade dubbelpass på diskmedelsfabriken och därmed slutade klockan 21:00, när skulle hon hinna återvinna sina flaskor? Ett vilt gräl utbröt mellan de två kvinnorna och det var inget långt ifrån att det hade blivit ett regelrätt slagsmål inne i parlamentet. Då kom Britta plötsligt på en snilleblixt! Eftersom att Fatima och Britta inte alls bodde i samma del av landet kunde problemet enkelt lösas. Om man delade upp landet i mindre små delstater med egna regeringar så kunde de få bestämma några egna lagar om saker som inte var så fruktansvärt viktiga. Till exempel hur sent man ska få återvinna glas. Då behövde parlamentet bara bry sig om de viktigare lagarna som borde vara samma i hela landet, exempelvis att man inte fick mörda någon oavsett var den bodde. Det blir liksom en union eller ett förbund av stater, vilket det också heter, ''unionsstat'' eller ''förbundsstat''. Rune däremot tyckte att det lät fruktansvärt krångligt att ha massa småstater i den stora staten, särskilt eftersom Härligheten var ett ganska litet land så varje delstat hade liksom haft väldigt få människor att bestämma över. Det blir enklare, menade han, om de hade styrt landet som en enda enhet, en ''enhetsstat''. Så kunde de kanske bara strunta i att lagstifta om såna saker som hur dags glas får återvinnas. Vad tycker ni? Ska Härligheten vara en [[förbundsstat/unionsstat->1.2.1.1]] eller en [[enhetsstat->1.2.1.2]]?Medborgarna i Härligheten blev överdrivet jätteglada när de hade bestämt sig för att skaffa en förbundsstat, det måste ju vara mega-demokratiskt att ha så många parlament tänkte de. Så kom det sig att de delade upp landet i fyra olika delstater, Öst, Väst, Nord och Syd. Var och en av dessa skaffade sig ett eget parlament, fast lite mindre än det stora som gällde hela landet, och började sedan stifta lagar. I delstaten Nord bestämde de exempelvis att ingen fick måla sina hus i turkost eftersom att det skar sig så mot snön. Men det blev ganska snart ett problem med den lagen som hotade hela grannsämjan i norr. Esmeralda hade nämligen renoverat sitt lilla torp och bestämde sig för att måla huset mintgrönt. (Nu kan det vara en idé för er att lägga ner texten, googla både “turkos” och “mintgrön” innan ni fortsätter läsa.) Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i Nords delstatsparlament. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Esmeralda menade att mintgrön inte alls är samma som turkos, det var två helt olika färgburkar. Parlamentet höll förvisso med, men de hade ju menat alla såna konstiga gröna färger, de hade bara inte skrivit det. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.1.1.1.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.1.1.1.2]]? Människorna i Härligheten blev jätteglada av att ha en enda enhetsstat, det kändes liksom mer som en gemenskap på det sättet och de tyckte alla om att vara tillsammans. Det betydde ju också att parlamentet blev ännu viktigare eftersom att alla lagar de stiftade skulle gälla alla människor i hela Härligheten. Exempelvis lagen om att man inte får återvinna glas efter klockan 20:00 för att inte störa Brittas nattsömn. Allt verkade rätt härligt i Härligheten och de flesta var glada, men som alltid händer i en demokrati var inte alla nöjda med hur saker och ting hade blivit. Fatima jobbade nämligen dubbelskift på diskmedelfabriken och slutade vid 21:00 varje kväll. Det innebar att hon behövde göra sig av med alla sina glasburkar och flaskor senare än vad som var tillåtet. Hon löste det helt enkelt genom att slänga alla flaskor i den stora tunnan för “Övrigt avfall” som skulle brännas, vilket lät precis lika mycket som att slänga dem i återvinningen. Men när alla andra frågade vad tusan hon sysslade med sa hon bara att i lagen stod det att hon inte fick återvinna glas efter klockan 20:00, men det som slängs bland “Övrigt avfall” återvinns inte, det bränns upp. Alltså, menade hon, hade hon inte alls brutit mot lagen. Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i parlamentet. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Parlamentet kunde hålla med om att Fatima inte hade brutit mot lagen som de hade skrivit, men det var inte så de hade menat. Brittas nattsömn blev ju ändå förstörd när det lät högt, oavsett om glasflaskorna brändes eller återvanns. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.1.1.2.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.1.1.2.2]]? Medborgarna meddelade stolt statsvetaren om att de nu var en parlamentarisk republik! Statsvetaren mumlade något uppmuntrande till svar och somnade sen om igen medan Härlighetens parlament började fundera över vem som var bäst lämpad för att bli president. De bestämde sig ganska snart för Hillevi, som var mattelärare och därmed både strukturerad och logisk. Hillevi gick och satte sig på läktaren i idrottshallen tillsammans med sina ''ministrar'' (så kallas de som ingår i en regering) som parlamentet valt. Det första som hände var att Britta kom fram till dem och bad dem försöka få igenom en lag om att man inte skulle få återvinna glas efter klockan 20:00 på kvällen då det låter så fruktansvärt högt. Britta bodde nämligen bredvid återvinningscentralen och la sig alltid vid 20:00. Detta råkade Fatima höra och protesterade högljutt, eftersom att hon jobbade dubbelpass på diskmedelsfabriken och därmed slutade klockan 21:00, när skulle hon hinna återvinna sina flaskor? Ett vilt gräl utbröt mellan de två kvinnorna och det var inget långt ifrån att det hade blivit ett regelrätt slagsmål inne i parlamentet. Då kom Britta plötsligt på en snilleblixt! Eftersom att Fatima och Britta inte alls bodde i samma del av landet kunde problemet enkelt lösas. Om man delade upp landet i mindre små delstater med egna regeringar så kunde de få bestämma några egna lagar om saker som inte var så fruktansvärt viktiga. Till exempel hur sent man ska få återvinna glas. Då behövde parlamentet bara bry sig om de viktigare lagarna som borde vara samma i hela landet, exempelvis att man inte fick mörda någon oavsett var den bodde. Det blir liksom en union eller ett förbund av stater, vilket det också heter, ''unionsstat'' eller ''förbundsstat''. Hillevi däremot tyckte att det lät fruktansvärt krångligt att ha massa småstater i den stora staten, särskilt eftersom Härligheten var ett ganska litet land så varje delstat hade liksom haft väldigt få människor att bestämma över. Det blir enklare, menade han, om de hade styrt landet som en enda enhet, en ''enhetsstat''. Så kunde de kanske bara strunta i att lagstifta om såna saker som hur dags glas får återvinnas. Vad tycker ni? Ska Härligheten vara en [[förbundsstat/unionsstat->1.2.2.1]] eller en [[enhetsstat->1.2.2.2]]?Milda Montesquieu!... vilket är ett jättedumt skämt, för ni har uppenbarligen ingen som helst aning om vem Montesquieu var. Hade ni vetat det så hade ni aldrig valt att parlamentet själva ska styra landet. Montesquieu var en fransk filosof som kom på en princip om ''maktdelning'', att det är farligt för en demokrati att samla all makt på ett och samma ställe. De som skriver lagarna ska inte styra enligt lagarna för det blir på tok för lätt att skriva lagar som bara gynnar sig själva. Det kan fungera ändå, men det beror helt på hur försiktiga ni är i era val hädanefter. Akta er för ge några få människor för mycket makt i Härligheten i framtiden. Parlamentet var i alla fall väldigt nöjda med att både få styra och bestämma. Eller, alla utom Lazarus var nöjda. Han var nämligen väldigt lat och hade kommit på i sin lathet att det här innebar att parlamentet skulle sköta hela landet själva och det lät fruktansvärt jobbigt. Därför menade han att de istället kunde dela upp landet i mindre små delstater som alla kunde få bestämma några egna lagar om saker som inte var så fruktansvärt viktiga. Till exempel hur sent man ska få återvinna glas, när man måste sätta på vinterdäck, vad en kebab måste innehålla och andra såna saker. Då behövde parlamentet bara bry sig om de viktigare lagarna som borde vara samma i hela landet, exempelvis att man inte fick mörda någon oavsett var den bodde. Det blir liksom en union eller ett förbund av stater, vilket det också heter, ''unionsstat'' eller ''förbundsstat''. Elin däremot tyckte att det lät fruktansvärt krångligt att ha massa småstater i den stora staten, särskilt eftersom Härligheten var ett ganska litet land så varje delstat hade liksom haft väldigt få människor att bestämma över. Det blir enklare, menade hon, om de hade styrt landet som en enda enhet, en ''enhetsstat''. Så kunde de kanske bara strunta i att lagstifta om såna saker som hur dags glas får återvinnas. Vad tycker ni? Ska Härligheten vara en [[förbundsstat/unionsstat->1.2.3.1]] eller en [[enhetsstat->1.2.3.2]]?Människorna i Härligheten blev jätteglada av att ha en enda enhetsstat, det kändes liksom mer som en gemenskap på det sättet och de tyckte alla om att vara tillsammans. Det betydde ju också att parlamentet blev ännu viktigare eftersom att alla lagar de stiftade skulle gälla alla människor i hela Härligheten. Exempelvis lagen om att man inte får återvinna glas efter klockan 20:00 för att inte störa Brittas nattsömn. Allt verkade rätt härligt i Härligheten och de flesta var glada, men som alltid händer i en demokrati var inte alla nöjda med hur saker och ting hade blivit. Fatima var såklart inte nöjd, hon jobbade ju dubbelskift på diskmedelfabriken och slutade vid 21:00 varje kväll. Det innebar, som ni minns, att hon behövde göra sig av med alla sina glasburkar och flaskor senare än vad som var tillåtet. Hon löste det helt enkelt genom att slänga alla flaskor i den stora tunnan för “Övrigt avfall” som skulle brännas, vilket lät precis lika mycket som att slänga dem i återvinningen. Men när alla andra frågade vad tusan hon sysslade med sa hon bara att i lagen stod det att hon inte fick återvinna glas efter klockan 20:00, men det som slängs bland “Övrigt avfall” återvinns inte, det bränns upp. Alltså, menade hon, hade hon inte alls brutit mot lagen. Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i parlamentet. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Parlamentet kunde hålla med om att Fatima inte hade brutit mot lagen som de hade skrivit, men det var inte så de hade menat. Det lät ju ändå högt, oavsett om glasflaskorna brändes eller återvanns. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.2.1.2.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.2.1.2.2]]? Medborgarna i Härligheten blev överdrivet jätteglada när de hade bestämt sig för att skaffa en förbundsstat, det måste ju vara mega-demokratiskt att ha så många parlament tänkte de. Så kom det sig att de delade upp landet i fyra olika delstater, Öst, Väst, Nord och Syd. Var och en av dessa skaffade sig ett eget parlament, fast lite mindre än det stora som gällde hela landet, och började sedan stifta lagar. I Öst, där Britta bodde införde de lagen om att inte få återvinna glas sent och i Väst, där ingen ändå sov vid den tiden struntade de i den lagen. De andra delstaterna stiftade också andra lagar. I delstaten Nord bestämde de exempelvis att ingen fick måla sina hus i turkost eftersom att det skar sig så mot snön. Men det blev ganska snart ett problem med den lagen som hotade hela grannsämjan i norr. Esmeralda hade nämligen renoverat sitt lilla torp och bestämde sig för att måla huset mintgrönt. (Nu kan det vara en idé för er att lägga ner texten, googla både “turkos” och “mintgrön” innan ni fortsätter läsa.) Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i Nords delstatsparlament. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Esmeralda menade att mintgrön inte alls är samma som turkos, det var två helt olika färgburkar. Parlamentet höll förvisso med, men de hade ju menat alla såna konstiga gröna färger, de hade bara inte skrivit det. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.2.3.1.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.2.3.1.2]]? Människorna i Härligheten blev jätteglada av att ha en enda enhetsstat, det kändes liksom mer som en gemenskap på det sättet och de tyckte alla om att vara tillsammans. Det betydde ju också att parlamentet blev ännu viktigare eftersom att alla lagar de stiftade skulle gälla alla människor i hela Härligheten. Exempelvis en lag om att man inte får återvinna glas efter klockan 20:00 för att inte störa Brittas nattsömn, då hon bodde precis bredvid återvinningscentralen och la sig klockan 20:00. Allt verkade rätt härligt i Härligheten och de flesta var glada, men som alltid händer i en demokrati var inte alla nöjda med hur saker och ting hade blivit. Fatima var en av dem som inte var nöjda, hon jobbade nämligen dubbelskift på diskmedelfabriken och slutade vid 21:00 varje kväll. Det innebar att hon behövde göra sig av med alla sina glasburkar och flaskor senare än vad som var tillåtet. Hon löste det helt enkelt genom att slänga alla flaskor i den stora tunnan för “Övrigt avfall” som skulle brännas, vilket lät precis lika mycket som att slänga dem i återvinningen. Men när alla andra frågade vad tusan hon sysslade med sa hon bara att i lagen stod det att hon inte fick återvinna glas efter klockan 20:00, men det som slängs bland “Övrigt avfall” återvinns inte, det bränns upp. Alltså, menade hon, hade hon inte alls brutit mot lagen. Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i parlamentet. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Parlamentet kunde hålla med om att Fatima inte hade brutit mot lagen som de hade skrivit, men det var inte så de hade menat. Det lät ju ändå högt, oavsett om glasflaskorna brändes eller återvanns. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.2.3.2.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.2.3.2.2]]? Medborgarna i Härligheten blev överdrivet jätteglada när de hade bestämt sig för att skaffa en förbundsstat, det måste ju vara mega-demokratiskt att ha så många parlament tänkte de. Så kom det sig att de delade upp landet i fyra olika delstater, Öst, Väst, Nord och Syd. Var och en av dessa skaffade sig ett eget parlament, fast lite mindre än det stora som gällde hela landet, och började sedan stifta lagar. I delstaten Nord bestämde de exempelvis att ingen fick måla sina hus i turkost eftersom att det skar sig så mot snön. Men det blev ganska snart ett problem med den lagen som hotade hela grannsämjan i norr. Esmeralda hade nämligen renoverat sitt lilla torp och bestämde sig för att måla huset mintgrönt. (Nu kan det vara en idé för er att lägga ner texten, googla både “turkos” och “mintgrön” innan ni fortsätter läsa.) Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i Nords delstatsparlament. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Esmeralda menade att mintgrön inte alls är samma som turkos, det var två helt olika färgburkar. Parlamentet höll förvisso med, men de hade ju menat alla såna konstiga gröna färger, de hade bara inte skrivit det. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.1.2.1.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.1.2.1.2]]? Människorna i Härligheten blev jätteglada av att ha en enda enhetsstat, det kändes liksom mer som en gemenskap på det sättet och de tyckte alla om att vara tillsammans. Det betydde ju också att parlamentet blev ännu viktigare eftersom att alla lagar de stiftade skulle gälla alla människor i hela Härligheten. Exempelvis en lag om att man inte får återvinna glas efter klockan 20:00 för att inte störa Brittas nattsömn, då hon bodde precis bredvid återvinningscentralen och la sig klockan 20:00. Allt verkade rätt härligt i Härligheten och de flesta var glada, men som alltid händer i en demokrati var inte alla nöjda med hur saker och ting hade blivit. Fatima var en av dem som inte var nöjda, hon jobbade nämligen dubbelskift på diskmedelfabriken och slutade vid 21:00 varje kväll. Det innebar att hon behövde göra sig av med alla sina glasburkar och flaskor senare än vad som var tillåtet. Hon löste det helt enkelt genom att slänga alla flaskor i den stora tunnan för “Övrigt avfall” som skulle brännas, vilket lät precis lika mycket som att slänga dem i återvinningen. Men när alla andra frågade vad tusan hon sysslade med sa hon bara att i lagen stod det att hon inte fick återvinna glas efter klockan 20:00, men det som slängs bland “Övrigt avfall” återvinns inte, det bränns upp. Alltså, menade hon, hade hon inte alls brutit mot lagen. Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i parlamentet. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Parlamentet kunde hålla med om att Fatima inte hade brutit mot lagen som de hade skrivit, men det var inte så de hade menat. Det lät ju ändå högt, oavsett om glasflaskorna brändes eller återvanns. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.1.2.2.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.1.2.2.2]]? Medborgarna i Härligheten blev överdrivet jätteglada när de hade bestämt sig för att skaffa en förbundsstat, det måste ju vara mega-demokratiskt att ha så många parlament tänkte de. Så kom det sig att de delade upp landet i fyra olika delstater, Öst, Väst, Nord och Syd. Var och en av dessa skaffade sig ett eget parlament, fast lite mindre än det stora som gällde hela landet, och började sedan stifta lagar. I Öst, där Britta bodde införde de lagen om att inte få återvinna glas sent och i Väst, där ingen ändå sov vid den tiden struntade de i den lagen. De andra delstaterna stiftade också andra lagar. I delstaten Nord bestämde de exempelvis att ingen fick måla sina hus i turkost eftersom att det skar sig så mot snön. Men det blev ganska snart ett problem med den lagen som hotade hela grannsämjan i norr. Esmeralda hade nämligen renoverat sitt lilla torp och bestämde sig för att måla huset mintgrönt. (Nu kan det vara en idé för er att lägga ner texten, googla både “turkos” och “mintgrön” innan ni fortsätter läsa.) Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i Nords delstatsparlament. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Esmeralda menade att mintgrön inte alls är samma som turkos, det var två helt olika färgburkar. Parlamentet höll förvisso med, men de hade ju menat alla såna konstiga gröna färger, de hade bara inte skrivit det. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en domstol. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten ha domstolar eller ska parlamentet få döma? Medborgarna i Härligheten blev överdrivet jätteglada när de hade bestämt sig för att skaffa en förbundsstat, det måste ju vara mega-demokratiskt att ha så många parlament tänkte de. Så kom det sig att de delade upp landet i fyra olika delstater, Öst, Väst, Nord och Syd. Var och en av dessa skaffade sig ett eget parlament, fast lite mindre än det stora som gällde hela landet, och började sedan stifta lagar. I Öst, där Britta bodde införde de lagen om att inte få återvinna glas sent och i Väst, där ingen ändå sov vid den tiden struntade de i den lagen. De andra delstaterna stiftade också andra lagar. I delstaten Nord bestämde de exempelvis att ingen fick måla sina hus i turkost eftersom att det skar sig så mot snön. Men det blev ganska snart ett problem med den lagen som hotade hela grannsämjan i norr. Esmeralda hade nämligen renoverat sitt lilla torp och bestämde sig för att måla huset mintgrönt. (Nu kan det vara en idé för er att lägga ner texten, googla både “turkos” och “mintgrön” innan ni fortsätter läsa.) Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i Nords delstatsparlament. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Esmeralda menade att mintgrön inte alls är samma som turkos, det var två helt olika färgburkar. Parlamentet höll förvisso med, men de hade ju menat alla såna konstiga gröna färger, de hade bara inte skrivit det. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.2.1.1.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.2.1.1.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Esmeralda helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om mintgrön inte är en okej färg får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.1.1.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.1.1.1.2]]? Ehm…. eeehhhh…. det där var rätt vågat av er faktiskt. Att inte ha någon domstol innebär ju parlamentet har all makt och i en demokrati ska man vara försiktig med att ge några få människor alltför mycket makt, helt enkelt för att det är lite smått motsatsen till en demokrati. Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Esmeralda för brott mot färglagen, hennes straff bestod i att ha grön ansiktsfärg på varje disco hon besökte i tio års tid. Sen kände de för att fira sin nyfunna frihet att få döma folk hur de ville efter sina egna lagar, så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.1.1.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.1.1.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Fatima helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om det inte är tillåtet att kasta flaskor efter ett visst klockslag istället för att återvinna får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.1.2.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.1.2.1.2]]? Ehm…. eeehhhh…. det där var rätt vågat av er faktiskt. Att inte ha någon domstol innebär ju parlamentet har all makt och i en demokrati ska man vara försiktig med att ge några få människor alltför mycket makt, helt enkelt för att det är lite smått motsatsen till en demokrati. Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Fatima för brott mot nattsömnslagen, som straff skulle hon få städa hela återvinningscentralen varje lördag i tjugo år. Sen ville de fira så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till'' enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.1.2.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.1.2.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Esmeralda helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om mintgrön inte är en okej färg får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.2.1.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.2.1.1.2]]? Det uttalas “månte-sk-jöö”. Han filosofen alltså. Den franska. Ni vet, han med maktdelningen som tyckte att ingen skulle få ha för mycket makt…. Vägen ni har valt är mer riskabel än att försöka gosa med ett rabiessmittat lejon. Men det är det som är skönt med demokrati, ni väljer helt själva! Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Esmeralda för brott mot färglagen, hennes straff bestod i att ha grön ansiktsfärg på varje disco hon besökte i tio års tid. Sen kände de för att fira sin nyfunna frihet att få döma folk hur de ville efter sina egna lagar, så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.2.1.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.2.1.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Fatima helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om det inte är tillåtet att kasta flaskor efter ett visst klockslag istället för att återvinna får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till'' enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.2.2.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.2.2.1.2]]? Det uttalas “månte-sk-jöö”. Han filosofen alltså. Den franska. Ni vet, han med maktdelningen som tyckte att ingen skulle få ha för mycket makt…. Vägen ni har valt är mer riskabel än att försöka gosa med ett rabiessmittat lejon. Men det är det som är skönt med demokrati, ni väljer helt själva! Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Fatima för brott mot nattsömnslagen, som straff skulle hon få städa hela återvinningscentralen varje lördag i tjugo år. Sen ville de fira så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''monarki'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.1.2.2.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.1.2.2.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Esmeralda helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om mintgrön inte är en okej färg får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.1.1.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.1.1.1.2]]? Ehm…. eeehhhh…. det där var rätt vågat av er faktiskt. Att inte ha någon domstol innebär ju parlamentet har all makt och i en demokrati ska man vara försiktig med att ge några få människor alltför mycket makt, helt enkelt för att det är lite smått motsatsen till en demokrati. Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Esmeralda för brott mot färglagen, hennes straff bestod i att ha grön ansiktsfärg på varje disco hon besökte i tio års tid. Sen kände de för att fira sin nyfunna frihet att få döma folk hur de ville efter sina egna lagar, så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från'' republik ''till'' förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.1.1.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.1.1.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Fatima helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om det inte är tillåtet att kasta flaskor efter ett visst klockslag istället för att återvinna får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.1.2.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.1.2.1.2]]? Ehm…. eeehhhh…. det där var rätt vågat av er faktiskt. Att inte ha någon domstol innebär ju parlamentet har all makt och i en demokrati ska man vara försiktig med att ge några få människor alltför mycket makt, helt enkelt för att det är lite smått motsatsen till en demokrati. Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Fatima för brott mot nattsömnslagen, som straff skulle hon få städa hela återvinningscentralen varje lördag i tjugo år. Sen ville de fira så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från'' republik'' till enhetsstat. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.1.2.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.1.2.2.2]]? Medborgarna i Härligheten blev överdrivet jätteglada när de hade bestämt sig för att skaffa en förbundsstat, det måste ju vara mega-demokratiskt att ha så många parlament tänkte de. Så kom det sig att de delade upp landet i fyra olika delstater, Öst, Väst, Nord och Syd. Var och en av dessa skaffade sig ett eget parlament, fast lite mindre än det stora som gällde hela landet, och började sedan stifta lagar. I Öst, där Britta bodde införde de lagen om att inte få återvinna glas sent och i Väst, där ingen ändå sov vid den tiden struntade de i den lagen. De andra delstaterna stiftade också andra lagar. I delstaten Nord bestämde de exempelvis att ingen fick måla sina hus i turkost eftersom att det skar sig så mot snön. Men det blev ganska snart ett problem med den lagen som hotade hela grannsämjan i norr. Esmeralda hade nämligen renoverat sitt lilla torp och bestämde sig för att måla huset mintgrönt. (Nu kan det vara en idé för er att lägga ner texten, googla både “turkos” och “mintgrön” innan ni fortsätter läsa.) Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i Nords delstatsparlament. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Esmeralda menade att mintgrön inte alls är samma som turkos, det var två helt olika färgburkar. Parlamentet höll förvisso med, men de hade ju menat alla såna konstiga gröna färger, de hade bara inte skrivit det. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.2.2.1.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.2.2.1.2]]? Människorna i Härligheten blev jätteglada av att ha en enda enhetsstat, det kändes liksom mer som en gemenskap på det sättet och de tyckte alla om att vara tillsammans. Det betydde ju också att parlamentet blev ännu viktigare eftersom att alla lagar de stiftade skulle gälla alla människor i hela Härligheten. Exempelvis lagen om att man inte får återvinna glas efter klockan 20:00 för att inte störa Brittas nattsömn. Allt verkade rätt härligt i Härligheten och de flesta var glada, men som alltid händer i en demokrati var inte alla nöjda med hur saker och ting hade blivit. Fatima var såklart inte nöjd, hon jobbade ju dubbelskift på diskmedelfabriken och slutade vid 21:00 varje kväll. Det innebar, som ni minns, att hon behövde göra sig av med alla sina glasburkar och flaskor senare än vad som var tillåtet. Hon löste det helt enkelt genom att slänga alla flaskor i den stora tunnan för “Övrigt avfall” som skulle brännas, vilket lät precis lika mycket som att slänga dem i återvinningen. Men när alla andra frågade vad tusan hon sysslade med sa hon bara att i lagen stod det att hon inte fick återvinna glas efter klockan 20:00, men det som slängs bland “Övrigt avfall” återvinns inte, det bränns upp. Alltså, menade hon, hade hon inte alls brutit mot lagen. Kalabalik är ett ganska svagt ord för vad som hände i parlamentet. Det blev en fulländad storm av klagomål! Gunnar grät, Amina argumenterade, Siri skrek, Bodil bölade, Pekka provocerade, Jamal jämrade sig… ja, ni fattar poängen, det blev inte bra helt enkelt. Parlamentet kunde hålla med om att Fatima inte hade brutit mot lagen som de hade skrivit, men det var inte så de hade menat. Det lät ju ändå högt, oavsett om glasflaskorna brändes eller återvanns. Nu ställdes människorna i Härligheten inför ytterligare ett demokratiskt problem, hur skulle de lösa såna här bråk om lagarna? Doris menade att de kanske skulle ha specialutbildade människor som bestämde hur lagarna skulle tolkas och sen döma i vem som hade rätt. De människorna skulle alltså inte ha något med parlamentet att göra utan vara en egen liten samling. Visst innebar det att parlamentet hade varit tvungna att vara väldigt tydliga när de skrev sina lagar, men det kanske inte var så dumt ändå, tänkte hon. Det hon föreslog var helt enkelt en ''domstol''. Dick däremot tyckte att det var en fruktansvärt onödig idé. Det var ju parlamentet som hade skrivit lagarna, då är det väl smartast att de själva får döma enligt lagarna. De visste trots allt bäst vad de hade menat med reglerna och vilket straff man skulle få om man bröt mot dem. Vad tycker ni? Ska Härligheten [[ha domstolar->1.2.2.2.1]] eller ska [[parlamentet få döma->1.2.2.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Esmeralda helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om mintgrön inte är en okej färg får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.2.1.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.2.1.1.2]]? Ehm…. eeehhhh…. det där var rätt vågat av er faktiskt. Att inte ha någon domstol innebär ju parlamentet har all makt och i en demokrati ska man vara försiktig med att ge några få människor alltför mycket makt, helt enkelt för att det är lite smått motsatsen till en demokrati. Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Esmeralda för brott mot färglagen, hennes straff bestod i att ha grön ansiktsfärg på varje disco hon besökte i tio års tid. Sen kände de för att fira sin nyfunna frihet att få döma folk hur de ville efter sina egna lagar, så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.2.1.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.2.1.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Fatima helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om det inte är tillåtet att kasta flaskor efter ett visst klockslag istället för att återvinna får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.2.2.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.2.2.1.2]]? Ehm…. eeehhhh…. det där var rätt vågat av er faktiskt. Att inte ha någon domstol innebär ju parlamentet har all makt och i en demokrati ska man vara försiktig med att ge några få människor alltför mycket makt, helt enkelt för att det är lite smått motsatsen till en demokrati. Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Fatima för brott mot nattsömnslagen, som straff skulle hon få städa hela återvinningscentralen varje lördag i tjugo år. Sen ville de fira så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.2.2.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.2.2.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Esmeralda helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om mintgrön inte är en okej färg får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.3.1.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.3.1.1.2]]? Det uttalas “månte-sk-jöö”. Han filosofen alltså. Den franska. Ni vet, han med maktdelningen som tyckte att ingen skulle få ha för mycket makt…. Vägen ni har valt är mer riskabel än att försöka gosa med ett rabiessmittat lejon. Men det är det som är skönt med demokrati, ni väljer helt själva! Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Esmeralda för brott mot färglagen, hennes straff bestod i att ha grön ansiktsfärg på varje disco hon besökte i tio års tid. Sen kände de för att fira sin nyfunna frihet att få döma folk hur de ville efter sina egna lagar, så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''förbundsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.3.1.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.3.1.2.2]]? De härliga människorna valde ut några särskilt härliga människor som de skickade iväg på en kvällskurs inom juridik. Redan efter första lektionen kom de tillbaka och friade Fatima helt från alla misstankar. När parlamentet klagade på det förklarade domstolen kort att det var inte hennes fel att de var kassa på att skriva lagar. Om det inte är tillåtet att kasta flaskor efter ett visst klockslag istället för att återvinna får de vara tydligare i lagen. Sedan kände de lite för att strö salt i parlamentets sårade stolthet och ställde en fråga de fått lära sig om på kursen. “Hur ändrar man våra grundlagar?” Parlamentet kastades genast in i en lång diskussion om allt från friterad kyckling till dansbandsmusik. Den juridikstuderande domstolen tittade förvirrat på sina politiker innan en av dem frågade: “Vet ni vad en grundlag är?” Parlamentet fällde ner sina huvuden och mumlade skamset att de inte hade någon aning. Justus, som var en av medlemmarna i domstolen, förklarade att en'' grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Justus sa också att han och de andra i domstolen tyckte att det skulle vara svårt att ändra i en grundlag, helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.3.2.1.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.3.2.1.2]]? Det uttalas “månte-sk-jöö”. Han filosofen alltså. Den franska. Ni vet, han med maktdelningen som tyckte att ingen skulle få ha för mycket makt…. Vägen ni har valt är mer riskabel än att försöka gosa med ett rabiessmittat lejon. Men det är det som är skönt med demokrati, ni väljer helt själva! Men parlamentet var nöjda i alla fall. Så pass nöjda att de dömde Fatima för brott mot nattsömnslagen, som straff skulle hon få städa hela återvinningscentralen varje lördag i tjugo år. Sen ville de fira så de bestämde sig för att stifta några fler lagar, för det är så politiker firar saker. Men de ville inte stifta vilka lagar som helst, de ville stifta grundlagar. En ''grundlag'' är den mest grundläggande lagen i en stat. I den står det om hur samhället ska styras, allt som ni alltså har bestämt om Härligheten, från ''republik'' till ''enhetsstat''. I grundlagen står också såna saker som rättigheter och hur andra lagar ska stifta. Helt enkelt de viktigaste lagarna i hela samhället. Alla i parlamentet visste ju alltså redan vad som skulle stå i grundlagen. Men det var en sak som de inte hade svar på, hur det skulle gå till att ändra en grundlag. Eva, som var en mycket ängslig dam, tyckte att det skulle vara svårt att ändra en sån viktig lag. Helst så svårt att medborgarna i Härligheten skulle få möjlighet att rösta om alla ändringar i grundlagen. Detta för att skydda demokratin och rättigheterna så ingen bara kunde komma och avskaffa dem hur som helst utan att folket hade fått säga sitt. Lillemor däremot, som visste hur kassa parlamentet var på att skriva lagar, tyckte att det nog borde vara ganska lätt att ändra grundlagarna. Det kunde parlamentet själva få bestämma om. Hon menade att de inte behövde vara så oroliga för att demokratin eller rättigheterna skulle avskaffas hur som helst, alla i parlamentet var ju valda av folket och då borde de också vara vettiga nog att bestämma. Vad tycker ni? Ska [[folket behöva rösta för att ändra en grundlag->1.2.3.2.2.1]] eller [[kan parlamentet själva få ändra dem->1.2.3.2.2.2]]? Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Delstatsparlamenten och domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Kung Lennart den sjuttonde förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen kunde inte säga något mot det eftersom det ändå följde lagen. Delstatsparlamenten klagade dock fortfarande och ville att folket skulle få säga sitt om en så viktig förändring, men kung Lennart den sjuttonde påpekade att det behövdes inte en folkomröstning för att ändra en grundlag. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i Parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som kung Lennart den sjuttonde inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. Delstatsparlamenten var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av kung Lennart den sjuttonde, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Kung Lennart den sjuttonde faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Kung Lennart den sjuttonde förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen muttrade surt att de verkligen hade önskat att det inte var så fruktansvärt lätt att ändra grundlagar, men det var det så de fick vara tysta. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de övriga partierna i parlamentet, som inte var lika stora som det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som kung Lennart den sjuttonde inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. De andra partierna var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av kung Lennart den sjuttonde, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de andra partierna i parlamentet, som var mindre än det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Kung Lennart den sjuttonde faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Delstatsparlamenten och domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Kung Lennart den sjuttonde förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen kunde inte säga något mot det eftersom det ändå följde lagen. Delstatsparlamenten klagade dock fortfarande och ville att folket skulle få säga sitt om en så viktig förändring, men kung Lennart den sjuttonde påpekade att det behövdes inte en folkomröstning för att ändra en grundlag. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i Parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som kung Lennart den sjuttonde inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. Delstatsparlamenten var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av kung Lennart den sjuttonde, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Kung Lennart den sjuttonde faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Kung Lennart den sjuttonde förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart den sjuttonde att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen muttrade surt att de verkligen hade önskat att det inte var så fruktansvärt lätt att ändra grundlagar, men det var det så de fick vara tysta. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de övriga partierna i parlamentet, som inte var lika stora som det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som kung Lennart den sjuttonde inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. De andra partierna var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av kung Lennart den sjuttonde, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Kung Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Det tidigare parlamentet hade tydligen glömt att skriva in i grundlagen att kungen inte skulle få ha med politik att göra, en regel man bör ha i en konstitutionell monarki. Nu behövde ju inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de andra partierna i parlamentet, som var mindre än det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Kung Lennart den sjuttonde faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till enväldig härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Rune att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Rune gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Delstatsparlamenten och domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. President Rune förstod nu att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för president Rune att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Rune gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen kunde inte säga något mot det eftersom det ändå följde lagen. Delstatsparlamenten klagade dock fortfarande och ville att folket skulle få säga sitt om en så viktig förändring, men Rune påpekade att det behövdes inte en folkomröstning för att ändra en grundlag. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i Parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som president Rune inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. Delstatsparlamenten var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av Rune, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när president Rune faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade Rune demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för president Rune att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Rune gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Rune förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för president Rune att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Rune gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen muttrade surt att de verkligen hade önskat att det inte var så fruktansvärt lätt att ändra grundlagar, men det var det så de fick vara tysta. Så en regnig novemberkväll avskaffade Rune demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de andra partierna som inte var lika stora som Runes parti. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som president Rune inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. De mindre partierna var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av Rune, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. President Runes parti hade fått majoritet i parlamentet, nu var detta i sig inget människorna var missnöjda över, tvärtom brukar det vara så att om presidentens parti också får majoritet i parlamentet så är folket helt enkelt ganska nöjda med presidenten. Och folket i Härligheten var nöjda med president Rune, fram tills dess att han fick storhetsvansinne. Det här händer då och då i demokratier när vissa får lite för mycket makt, de vill ha ännu mer makt. Rune tänkte att om folket var så pass nöjda med honom att de gav hans parti makt att stifta lagar medan han själv fick styra landet så behövdes inga fler val. Det var enklare om han bara fick styra alldeles ensam för all framtid. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Lagförslaget gick ut på att avskaffa demokratin och göra honom själv till ''enväldig'' härskare, alltså styra allt själv. Eftersom det hade gått så bra för hans parti hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de mindre partierna i parlamentet som inte var lika stora som Runes parti. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när president Rune faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade Rune demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Delstatsparlamenten och domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Lennart förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen kunde inte säga något mot det eftersom det ändå följde lagen. Delstatsparlamenten klagade dock fortfarande och ville att folket skulle få säga sitt om en så viktig förändring, men Lennart påpekade att det behövdes inte en folkomröstning för att ändra en grundlag. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i Parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som Lennart inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. Delstatsparlamenten var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av Lennart, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Lennart faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Lennart förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen muttrade surt att de verkligen hade önskat att det inte var så fruktansvärt lätt att ändra grundlagar, men det var det så de fick vara tysta. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de mindre partierna i parlamentet som inte var lika stora som det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som Lennart inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. De andra partierna var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av Lennart, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev bland de mindre partierna i parlamentet som inte var lika stora som det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Lennart faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Delstatsparlamenten och domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Lennart förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De började genast klaga till domstolen som snabbt samlades och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen kunde inte säga något mot det eftersom det ändå följde lagen. Delstatsparlamenten klagade dock fortfarande och ville att folket skulle få säga sitt om en så viktig förändring, men Lennart påpekade att det behövdes inte en folkomröstning för att ändra en grundlag. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i Parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som Lennart inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. Delstatsparlamenten var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av Lennart, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri i delstatsparlamenten i förbundsstaten, för det här innebar ju att de också skulle förlora sin makt. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Lennart faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen skrek nu så högt att de väckte halva landet. Folket måste få rösta om det i sånt fall! Alla människor gick till vallokalerna den dagen och nästan alla sa tydligt nej till att avskaffa sin dyrbara demokrati. Lennart förstod att han hade gjort bort sig och bad allra ödmjukast om ursäkt medan han avgick och utlyste nyval där ett nytt parlament valdes. Bra jobbat hörrni! Ni skyddade demokratin på ett väldigt tryggt sätt. Nu vill ni säkert höra att människorna i Härligheten levde lyckliga alla sina dagar i en välfungerande demokrati, men så funkar tyvärr inte demokrati. Varken de härliga människorna eller ni får vara naiva nog att tro på en demokrati utan hot. Demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Den kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot den. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste försvara sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Domstolen samlades snabbt och tittade på lagen. Juristerna behövde dock inte tänka särskilt länge innan de surt berättade för Lennart att hans lag stred rätt stenhårt mot grundlagen och den står över vanliga lagar. Lagen var alltså inte giltig. Men Lennart gav sig inte, han tog exakt samma proposition och gick till parlamentet igen fast den här gången sa han att det var ett grundlagsförslag de skulle rösta igenom. Domstolen muttrade surt att de verkligen hade önskat att det inte var så fruktansvärt lätt att ändra grundlagar, men det var det så de fick vara tysta. Så en regnig novemberkväll avskaffade kung Lennart den sjuttonde demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras och lät sedan folket rösta om den. Resultatet blev ett rungande “Oh yeah!”, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev ramaskri bland de mindre partierna i parlamentet som inte var lika stora som det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen och då måste folket få rösta om det! Något som Lennart inte alls höll med om och sa hånfullt att de kunde ju alltid dra honom inför domstol. De andra partierna var totalt förtvivlade, för visst hade de rätt, det här stred totalt mot grundlagen och folket borde få säga sitt. Men eftersom att det inte fanns någon annan att klaga till än parlamentet, som ju styrdes av Lennart, så gick lagen igenom ändå. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara ett enda felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut. Parlamentet skrev in alla demokratiska rättigheter i grundlagen tillsammans med hur landet skulle styras, på det sättet fick Härligheten sin första grundlag och var nu en demokrati. Alla människor var nöjda och glada, tills de hade sitt första parlamentsval. Eller de var glada när de hade valet också, det är en högtid att få gå och rösta. Problemet kom när resultatet av valet var klart. Den före detta kungen Lennart den sjuttonde hade nämligen ställt upp i valet med sitt Kungliga parti, som alla tyckte lät som ett förskräckligt fint namn och röstade därför på det. Nu var inte detta vara ett särskilt stort problem i sig, Lennart var faktiskt ganska trevlig. Problemet var istället att han ville avskaffa demokratin och börja bestämma själv igen. Det här hade han glömt att nämna i sin valrörelse och kom därför som en chock för landet som var rädda att förlora all frihet de just hade fått. Han skrev ihop en ''proposition'', alltså ett lagförslag från regeringen, som han bad parlamentet rösta om. Eftersom det hade gått så bra för det Kungliga partiet hade han också majoritet i parlamentet och lagen gick igenom. Det blev bland de mindre partierna i parlamentet som inte var lika stora som det Kungliga partiet. De hävdade att detta stred mot grundlagen men blev totalt förtvivlade när Lennart faktiskt höll med om det och istället la fram propositionen som ett grundlagsförslag. Eftersom det var lätt att ändra grundlagen röstades förslaget igenom. Så en regnig novemberkväll avskaffade han demokratin i Härligheten genom en omröstning i parlamentet och gjorde sig själv till ensam härskare över landet igen. Vad synd, ni gjorde så många bra val, det var bara några felbeslut från er som gjorde att demokratin försvann för alla härliga människor. Men så bräcklig är demokrati, ett enda felbeslut kan leda till att den försvinner. Om det är till någon tröst ska ni veta att demokratin är alltid hotad och kan aldrig skydda sig själv från de hoten. Vad ni än hade valt finns alltid risken att människorna själva avskaffar demokratin. Lagar, system och allt sånt kan bara bygga skydd för att försvåra angrepp mot demokratin och ju bättre de skydden är, ju mer makt får människor att försvara den på. Men det är alltid medborgarna i Härligheten som måste kämpa för sin egen demokrati. Snipp, snapp, snut så var den härliga sagan slut.